Typiska applikationer för tätande täckfilmer inkluderar förpackning och märkning. Dessa produkter ger ett luftgränssnitt mot baksidan av strukturerade element, såsom ark, och kan skydda dem från nedbrytning. Ofta är dessa filmer fästa på en mikrosfärbelagd basfolie. De kan också användas för att packa och förpacka torkad frukt och andra liknande produkter.

Tätande täckfilmer kan vara ogenomskinliga eller ljusgenomsläppliga och kan ha olika egenskaper, inklusive tätningsmedel, filmbildare och opacitet. De är vanligtvis fästa på strukturerade retroreflekterande ark med hjälp av ett präglingsverktyg. Tätningsmedel kan användas för att förbättra integriteten hos det retroreflekterande arket, medan filmbildare kan minska filmens krympning. Filmens egenskaper styrs av filmens sammansättning, filmens tjocklek och typen av bestrykare.

Tätande täckfilmer fästs ofta med ett uppvärmt präglingsverktyg. I denna process appliceras ett skikt av lim (som kan vara lösningsmedelsaktiverat) på baksidan av bindemedelsskiktet och ett tätskiktsmaterial (som kan vara organiskt, lösningsmedelsburet eller vattenburet) appliceras på baksidan ytan på täckfilmen. Processen orsakar typiskt att det bildas fördjupningar i bindemedelsskiktet, och täckfilmen fästs vid fördjupningarna. Denna metod skapar ett tätningsmedel som inte går att sticka igenom och som inte tillåter förorening mellan brunnar.

Processen kan påskyndas genom att använda en härdare. Härdaren hjälper tätskiktet att polymerisera snabbare. Tjockleken på tätskiktet beror på viskositeten och sammansättningen av tätskiktets prekursor. Dessutom kommer tätskiktets tjocklek att variera beroende på applikation och önskade slutegenskaper.

Bindningen mellan bindemedlet och bindemedelsskiktet är typiskt mindre än bindningen mellan täckfilmen och bindemedelsskiktet. Styrkan hos bindningen mellan bindemedelsskiktet och täckfilmen påverkas av bindningen mellan bindemedelsskiktet och mikrosfärerna 212 inbäddade i bindemedelsskiktet. Brickhållfastheten hos bindemedelsskiktet påverkas också av bindningsstyrkan mellan bindemedelsskiktet och täckfilmen. I föreliggande uppfinning testades bindningsstyrkan mellan bindemedelsskiktet och täckfilmen med användning av ett Z-avdragningstest. Vidhäftningsstyrkan visade sig vara signifikant högre i backbelagda prover än i kontrollprover. Felplatsen var emellertid olika mellan de belagda proverna och kontrollproverna. Detta ställe var beläget mellan limmet och kubhörnelementen.

Tjockleken på tätskiktsbeläggningsskiktet kan variera beroende på viskositeten hos tätningsbeläggningsprekursorn och typen av beläggare. Om filmen ska vara ogenomskinlig, är det föredraget att förseglingsskiktet appliceras över baksidan av arket. Om filmen ska vara transparent är det föredraget att förseglingsskiktet delvis fyller i fördjupningarna som skapas av förseglingsbenen på arket. Mängden filmbildare kan också bero på den önskade opaciteten hos tätningsskiktet.